Runt ett runt bord i Stadshuskällaren skulle ett sällskap kunna sätta sig nu. Vid bordets huvudände om det fanns någon skulle Jonas Bohlin sitta. Runt honom kunde vi sätta oss tillsammans med möbelsnickare, konstnärer, smeder och beställare. En brokig skara. Du kan kalla den vad du vill, vi kallar den familjen. Och när vi reser oss upp och tar en promenad genom en källare som inte varit så vacker sedan den öppnades slår det oss. Arkitektur är inte så dumt ändå. Det kan bli vackrare än vi kunde ana. Och vi fick hjälpa till.
Grattis Mässrestauranger till en magisk plats att servera mat på. Några fler bilder, se här... eller gå dit och ta ett glas och titta själv.