Foto: Robert Våhlström
Fler bilder här.
Porten försvinner upp i taket som en rullgardin och ställer oss i öppningen. En truck kör ut med en europapall på gafflarna, bockade stålrör sticker upp över fyra kragar. Dofterna känns i munnen, som blodsmak. Stål och olja. Fågelkvittret utifrån ersätts av gnisslande truckdäck, stål mot stål, dovt stampande pressverktyg och knastrande svetsar.
Solen når in och målar en dörr i golvet. Vi faller genom den till nya dofter, nya ljud. Virke och färg. Jamande bandsåg och väsande sprutmunstycken. Vidare tills vi landar mjukt i tystnad och läder.
Hos sadelmakaren dämpas allt av materialet. Huden. Som om ingenting händer här. Men allt händer här. Alla material möts här. Trä och sadelgjord, aluminium och läder, tagel och mässing, stål och pulverlack. Vi sjunker ner i vita stolar och blundar.
Öppnar ögonen igen. På Bredgade. Vi reser oss och går ut. Ställer oss på trottoaren och tittar in. Minglande människor med glas i händerna rör sig därinne. Möbler på podier framför glänsande tygväggar. Vi ser allt genom vår egen reflektion i skyltfönstret. Vi stirrar. Spänner ögonen i möblerna bakom glaset.
De ska fan tåla ögats slitage.
Tusen år passerar medan vi tittar. Materialen patineras av våra blickar, nöts av vår föreställningsförmåga.
Vi blundar och låter möblerna dansa innanför ögonlocken. Går därifrån och ser världen genom ett filter. Vackrare nu.